Schlatterknä
Schlatterknä, slatter, Schlatters sjukdom och Osgood-Schlatters sjukdom som det också kallas, beror på att det senfäste som sitter på en knöl några centimeter under knäskålen blir inflammerat och svullet. Det händer att knölen under knäet blir förstorad vid inflammation och att detta sedan inte går tillbaka fast sjukdomen har läkt ut.
Schlatterknä drabbar barn och ungdomar i åldrarna åtta till femton. Ofta beror det på att barnet växer snabbt och då lättare överanstränger sina knän eftersom musklerna inte riktigt hinner tränas upp i samma takt som man växer. De är mestadels barn och ungdomar som sportar och idrottar som får Schlatters sjukdom.
Hos oss på Joylife kan du få hjälp med de flesta av dina problem. Vi behandlar allt från smärta i t.ex. nacke, rygg, axlar, skuldror och knä, till vanliga åkommor som spänningshuvudvärk, tennisarmbåge och ischias. Alla våra terapeuter är legitimerade av Socialstyrelsen och medlemmar i sina respektive branschförbund. Vi utför naprapati, massage, kiropraktik, stötvågsbehandling, gravidmassage och mycket mer.
Läs mer om våra vanligaste behandlingar nedan.
Vad är schlatterknä?
Schlatterknä, eller Osgood-Schlatters sjukdom (egentligen apofysit), är en vanlig orsak till knäsmärta hos växande ungdomar, oftast i åldern 10-15 år, och vanligare hos pojkar än flickor, speciellt de som är aktiva inom idrott.
Det handlar om en överbelastningsskada i tillväxtzonen (apofysen) på skenbenets övre del, strax nedanför knäskålen, där patellarsenan (knäskålssenan) fäster in. Upprepad dragbelastning från den starka lårmuskeln (quadriceps) via patellarsenan, vid aktiviteter som löpning, hopp och knäböjningar, irriterar tillväxtzonen. Detta leder till inflammation, smärta, och ibland en synlig och kännbar knöl på skenbenet.
Tillväxtzon: Under puberteten har barn och ungdomar tillväxtzoner i sina ben. Dessa är områden av brosk där benet växer på längden. Tillväxtzoner är inte lika starka som färdigutvecklat ben.
Patellarsenan: Den kraftiga senan som går från knäskålen ner till skenbenet. Den är en förlängning av lårmuskeln (quadriceps).
Överbelastning: Vid upprepade kraftiga drag i patellarsenan (som vid löpning, hopp, sparkar etc.) blir det en stor belastning på tillväxtzonen på skenbenet.
Inflammation: Denna upprepade belastning leder till inflammation och irritation i tillväxtzonen. Kroppen försöker reparera detta, vilket kan leda till ny benbildning och en knöl.
Hur vet man om man har schlatterknä?
Det är inte farligt att ha Schlatters sjukdom. Tillståndet brukar läka ut av sig självt när man slutat växa. Men det kan ändå vara bra att få en diagnos ställd eftersom symtomen är desamma som för många andra knäproblem. Med en diagnos blir det lättare att komma tillrätta med smärtan, och man får hjälp med övningar och att träna rätt.
Diagnosen ställs oftast genom en klinisk undersökning av läkare eller någon av våra fysioterapeuter. De ställer frågor om symtomen, undersöker knät och känner på knölen. Röntgen behövs sällan för att ställa diagnosen, men kan ibland användas för att utesluta andra orsaker till knäsmärtan.
Ett typiskt schlatterknäsymptom är annars att den knöl som sitter strax under knäet är svullen och gör ont. Det är också vanligt att den blir förstorad vilket gör att det kan kännas obehagligt att sitta på knäna. Smärtan som man upplever vid schlatter känns också extra mycket när man idrottar, hoppar och springer. En läkare, fysioterapeut eller naprapat kan hjälpa till att ställa diagnos.
Vanliga symptom på schlatterknä
Smärta: Smärta precis nedanför knäskålen, på framsidan av skenbenet. Smärtan förvärras vid aktivitet (löpning, hopp, knäböjningar, gå i trappor) och lindras av vila.
Ömhet: Ömhet vid tryck mot knölen på skenbenet.
Svullnad: En synlig och/eller kännbar knöl (utbuktning) på skenbenet, precis nedanför knäskålen. Knölen kan vara hård.
Stelhet: Stelhet i knät, särskilt efter aktivitet eller på morgonen.
Hälta. I svårare fall
Behandling av schlatterknä
Schlatterknä är ett självläkande tillstånd, vilket innebär att det läker ut av sig självt när skelettet har mognat (när tillväxtzonen har slutits). Behandlingen går ut på att lindra symtomen och förhindra förvärring:
Aktivitetsanpassning: Minska eller undvik aktiviteter som förvärrar smärtan. Det behöver inte betyda total vila, utan att anpassa aktiviteten. T.ex. kortare löppass, färre hopp, mindre knäböjningar. Alternativ träning som inte belastar knät lika mycket (t.ex. cykling, simning) kan vara bra.
Isbehandling: Kyla kan lindra smärta och inflammation. Använd ispåse (eller liknande) i 15-20 minuter flera gånger om dagen, särskilt efter aktivitet.
Stretching: Stretching av framsida lår (quadriceps) och baksida lår (hamstrings) kan minska dragbelastningen på patellarsenan.
Styrketräning: Stärka musklerna runt knät (framsida lår, baksida lår, höftmuskler) kan förbättra stabiliteten och minska belastningen.
Knäskydd/tejpning: Ett knäskydd med en urgröpning för knölen kan ge avlastning. Tejpning kan också ge stöd och avlastning.
Smärtlindrande: Rådfråga apotek/läkare.
Prognosen är mycket god. Besvären försvinner i de allra flesta fall helt när skelettet har mognat (oftast inom 6-18 månader, men kan ibland ta längre tid). Knölen på skenbenet kan finnas kvar även efter att smärtan har försvunnit, men den brukar inte ge några besvär.
Vanliga frågor om schlatterknä
Hur länge kan man ha schlatter?
Schlatters sjukdom, som är en typ av överansträngning, brukar läka ut av sig själv och problemen avtar i takt med att barnet blir äldre och slutar växa. Vanligtvis tar det två år att bli fri från schlatter i knäet. Men det finns de som har problem med smärtan även som unga vuxna. Förr eller senare försvinner symptomen, dock.
Kan man få schlatterknä som vuxen?
Schlatterknä drabbar bara barn och ungdomar. Men fick man Schlatters sjukdom som barn kan man bära med sig problemen ända in i vuxen ålder. Som vuxen kan man däremot drabbas av andra typer av inflammationer i knäleden som exempelvis knäledsartros, slemsäcksinflammation, löparknä, överansträngning, hopparknä, menisk- och korsbandsskador etc.
Kan man träna med schlatterknä?
Att träna med schlatterknä är inte farligt men det kan göra ont. Man kan behöva avlasta knäna med speciella knäskydd för barn. Det hjälper barnet att fortsätta vara aktivt. Att tejpa knäna kan också vara bra vid smärta.
Men för att komma tillrätta med inflammationen måste man göra särskilda övningar som stärker muskulaturen i benet så att knäna avlastas bättre. Förhoppningsvis kan det göra att man kan fortsätta träna trots att man har problem med knäna. Hjälper inte detta kan man behöva byta till en sport som är snällare mot knäna.
tejpa schlatterknä - Hur ska man göra?
För att avlasta knäleden och minska smärtan kan man tejpa knäet. När man tejpar ska knäleden ha en vinkel på trettio grader. Då den mesta smärtan sitter under knäskålen är det också där man ska tejpa. Det gäller att få till ett ordentligt tryck över patellarsenan för att tejpen ska göra nytta. Det kan vara bra att tejpa flera varv så att det blir riktigt stadigt.
Det är inte alltid så enkelt att få till en bra tejpning och bäst är egentligen att be en fysioterapeut eller naprapat att visa hur man ska göra. Det finns också flera instruktionsfilmer uppladdade på internet som visar hur man man tejpar ett knä.
Hur länge ska man vila ett överansträngt knä?
Har man drabbats av ett överansträngt knä är det bra om man först vilar i några dagar för att sedan träna lite mjukare, med mindre belastning och under kortare tid. Träning är en viktig del av rehabiliteringen vid överansträngning. Det bästa är att successivt bygga upp muskulaturen runt knäleden så att den får avlastning. Då minskar man också risken för överansträngning i framtiden.
Varför uppstår Mb Schlatter/Osgood Schlatter/Schlatters sjukdom/slatter?
Schlatters sjukdom uppstår när lårmuskelns senfäste blir överbelastat. Det är när barnet hoppar, skuttar och idrottar lårmuskeln belastas som mest, vilket kan orsaka små skador i senfästet, vilket i sin tur gör att små benbitar lossnar. För att läka skadan bildar kroppen nytt ben, varpå man får en inflammation i knäleden och man har fått Schlatters sjukdom.
Relaterade symtom
Författare:
P-O Fagerström, Verksamhetschef
